Jag vet inte vad jag ska säga..

Jag är alldeles matt. Jag blir alldeles matt å andras vägnar. För båda två. Ibland så kan jag önska att jag inte var så förstående hela tiden. Jag förstår ju bådas sida, men om man tänker på mina egna förutsättningar och mitt eget liv så skulle man ju hellre tro att jag bara kan förstå den kvinnliga sidan. Men det gör jag inte, jag förstår dom båda. Och ibland så är det just det jag tycker om i mig själv, att jag är så opartisk och förstår inte bara en sida utan även den andra. Det tycker jag visar på att jag besitter förmågan empati och det är ett drag hos andra som jag gärna ser att dom har och jag tycker det är ett drag man ska vara stolt över att man har.