Alltså alla förhållanden har ju problem då och då. Vissa kanske kan ta sig ur sina problem och vissa andra skulle ibland kanske kunna behöva lite hjälp utav ett par fräscha ögon. För att kunna få insikt om nya vinklar av livet. Och utifrån det kanske kunna hitta en lösning på problemen man kanske har i sitt förhållande. Men här hemma så ses det inte med blida ögon på det här med att ta hjälp utifrån om man har problem i sitt förhållande. Men vi tog en gång, i ett svagt ögonblick för min äkta hälft är jag säker på, hjälp av en familjeenhet. Det var ju i början pga eller för P´s skull och för att vi skulle komma tillrätta med honom i skolan. Men vi hann inte så långt innan det blev ett x antal möten som handlade om oss istället. För dom ville att vi skulle lösa våra problem innan vi tog hand om P´s. För man kan ju inte egentligen inte bara skylla på sina barn, deras uppförande kommer ju oftast från nånstans eller är en reaktion på vad som händer runtomkring dom. Som tex när deras föräldrar inte kompar som dom ska.
I alla fulla fall så blev det x antal möten om mig och D och hur vi har det och ser på varandra och hur vi skulle vilja ha det istället. Jag tog tex upp det hära med att jag länge har haft det svårt med att ta närhet ifrån D, för tyvärr så har jag känt, och fortfarande känner, att får han en kram så MÅSTE det sluta med 6 och det tycker inte jag. Plus att jag inte kan stänga av om kvällarna att vi kanske har varit ovänner större delen av dagen och då bara kunna hänge mig åt 6, såsom D kan. Alltså jag har svårt att koppla bort bråk eller dispyter och ställa upp bara för att min partner är kåt. Och speciellt om bråken eller dispyterna inte har blivit lösta under dagen. Då ligger det och gror i mig och nattens sömn fungerar som en liten dumpventil för mig då och då vill jag absolut inte ställa upp och göra det skönt för min partner när han typ 2 timmar tidigare hatade mig. Och visst, det förstod dom åsså säger dom nåt som jag inte alls håller med om och jag kommer aldrig att hålla med om det heller. Dom sa: "Vi förstår att man kan tappa gnistan och att man kanske tappar lite känslor för sin partner efter ett tag, vem gör inte det, men ibland kanske man är tvungen att bita ihop för att känslorna ska komma tillbaka". Alltså nu pratade vi om 6-biten och dom menar seriöst att ibland ska man helt elkelt ska ställa upp för att hoppas på att känslorna kommer tillbaka. Ska man verkligen behöva göra så? Har dom nåt vettigt i det dom säger eller? Alltså jag tycker att det är orättvist mot båda partner om man ska "ställa" upp bara för att den andra vill och hoppas på att man ska få tillbaka känslorna. Alltså det känns ju bara jobbigt för mig som inte vill ställa upp bara för att och jag inbillar mig ju att ens partner kanske inte heller tycker det är så jäkla kul att det är så uppenbart att den andra inte vill utan bara ställer upp. Alltså jag vet inte ja, jag kanske är dum?? Men jag vill inte bara känna att jag ställer upp till bara 1 fördel i förhållandet. Sån är inte jag. Och min egna fråga, VARFÖR är 6 sååå jäkla viktigt??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar