Måste fan i mig göra nåt för att tacka alla som har hjälpt mig och min familj..

Så att ingen tror att jag har glömt dom. Och för att lätta på mitt egna dåliga samvete, för sånt får ju jag ofta och jämt om allt och inget känns det som. Det är ju sanslöst hur mkt jag har dåligt samvete för, även för saker som jag egentligen inte ska ta på mig. Men hur gör man för att bli bättre på sånt då. Och är jag en dålig människa för att jag är sån eller vad? Jag vet inte själv.
Jag kanske är en svag människa eller en människa som vill vara starka för alla runt omkring mig, jag vet inte som sagt. Men det är lite som Mia Törnblad säger, att många går runt och känner en oro över att nångång bli avslöjade som en bluff. Och lite så är det nog, alltså jag vet att jag är bra på mina saker emellanåt, som mitt jobb tex, när jag är där..(hmpf!) Men när jag är inne i en sån där period när jag känner att allt är bra i mitt liv ja då är jag orolig att bli anklagad för att vara en bluff och bli nedtagen på jorden om man säger så. För det är nånstans inte oki och tycka att man är bra på saker, för då är man en skrytmåns. Haha, jag förstår om ingen fattar vad jag menar just nu, menmen.

Men iaf, nåt för att visa min tacksamhet...

Vännen..i..

Förlåt..

Jäkla rygg som börjar göra sig påmind..

Blir lite tokig faktiskt, men doktorn sa ju faktiskt att jag inte blir av med smärtan till 100% bara för att jag käkar medicin för det, Cymbalta. Utan jag skulle mer eller mindre vara nöjd om det minskade med hälften kanske. Och det är jag överlycklig för, hälften är ju hur mkt som helst som jag känner det. För dom värsta dagarna är så smärtsamma så att jag helst bara skulle vilja krypa in under en sten och dunsta bort. Men nu var det längesen det var så illa, men tidigare idag så började dock ländryggen göra sig påmind om att den fortfarande finns där och knäna också. Dom liksom småbränner nästan hela tiden nästan. Jaja, det är väl så att ha den här sjukdomen. Jag är faktiskt rätt van efter nästan 10 år, men man kan nog aldrig riktigt acceptera det.

Sitter och lyssnar på Caroline Af Ugglas låt från Melodifestivalen i år. Snälla, snälla, snälla.
Den är faktiskt bra tycker jag, hon är ju lätt väldans egen och det är ju det som är så bra tycker jag. Åsså låter hon också lite som Janis Joplin och det är bra det också..

Ne nu ska jag ta och slänga min obstinata 4åring i säng. Han har sånt jäkla humör ibland.

Det är mkt med det jordiska!

Men ännu mer med det himmelska. Det är nåt jag fick lära mig när jag jobbade med gamligar. Och det är fan så också, alltså det är ju hur mkt som helst med att leva bara. Det är så mkt man ska göra, så mkt som förväntas av en och så mkt som man vill göra.

Just nu är jag hemma från jobbet med sjuka barn. Den minsta, E, snorar som om han hade en vattenslang i näsan. Och på nätterna hostar han mkt i perioder.
Det har varit helt sanslöst med sjukdomar detta år. Sist han var hemma från dagis var två veckor sen. BARA!!!

Och vi har reklamerat HP-n vi hade i våra ägor i endast ca 5 månader. Fick tillbaka den från `verkstaden` i lördags, men det dröjde ungefär 1 timme av doning på den när vi kommit hem så var den som förut. Så dan efter åkte vi tillbaka med skiten och fick med oss en Acer istället hem. Och just nu känns det som ett väldans bra byte. Den funkar ju iaf, haha.
Det måste ju ha varit ett måndagsexemplar eftersom att det sägs ju att HP ligger i toppen av datorer.

Ne nu jäklar, tröttheten slog mig med en tegelsten i bakhuvudet nyss. Får nog ta och rulla mig i säng eller nåt..

Nu var det ett tag sen..

Men min jäkla fukking dator krånglar ju bara heeela tiden så jag kan inte göra mig uppdaterad varken här eller nån annanstans, men just nu har jag tillgång till en dator så man får väl passa på. Men inte inte för att jag har sååå mkt att skriva om, typ att jag har fått ett nytt jobb igen.
Jag kan just nu titulera mig själv som personlig assistent och på dom få dagar som jag har lyckats skrapa ihop på jobbet (har vabbat och själv varit sjuk i ca 1 månads tid) så kan jag säga att jag trivs som personlig assistent. Än så länge så är det ju grymt nytt så jag har ju som sagt inte hunnit med så mkt men dom jag har varit hos har det gått kalas. Tyvärr så är det inom poolen jag jobbar nu och det betyder, för dom som inte vet nåt om vården, att jag nästan aldrig vet från dag till dag vart jag ska vara och vilka tider det handlar om. Det kan handla om allt från dygnspass, kvällar, dagar och allt däremellan. Så detta arbetssätt är ju väldans olikt ifrån att gå till samma arbetsplats varje dag, men bara jag kommer in i det så blir det nog finemang. Om inte annat så blir det ju en bra erfarenhet iaf eftersom att jag har alltid velat prova på att vara personlig assistent.
Så det är väl det största som har hänt i mitt tråkiga lilla liv just detta år.

Eller ja, det finns ju en sak till. Ekonomin.
Den verkar klarna upp till tusen kan jag säga. Vi har fått en sista hjälp ifrån banken och den hjälpen + hjälp från både min mamma och sambons bror så har vi kunnat komma ifrån dessa smslån och det känns som värsta stenblocket har tagits bort från mina axlar och jag kan äntligen andas. Nu är det bara sista biten då och resten kvar.

Åh vad jag längtar tills den där jäkla datorn kommer tillbaka från service..IGEN!!