Blir lite tokig faktiskt, men doktorn sa ju faktiskt att jag inte blir av med smärtan till 100% bara för att jag käkar medicin för det, Cymbalta. Utan jag skulle mer eller mindre vara nöjd om det minskade med hälften kanske. Och det är jag överlycklig för, hälften är ju hur mkt som helst som jag känner det. För dom värsta dagarna är så smärtsamma så att jag helst bara skulle vilja krypa in under en sten och dunsta bort. Men nu var det längesen det var så illa, men tidigare idag så började dock ländryggen göra sig påmind om att den fortfarande finns där och knäna också. Dom liksom småbränner nästan hela tiden nästan. Jaja, det är väl så att ha den här sjukdomen. Jag är faktiskt rätt van efter nästan 10 år, men man kan nog aldrig riktigt acceptera det.
Sitter och lyssnar på Caroline Af Ugglas låt från Melodifestivalen i år. Snälla, snälla, snälla.
Den är faktiskt bra tycker jag, hon är ju lätt väldans egen och det är ju det som är så bra tycker jag. Åsså låter hon också lite som Janis Joplin och det är bra det också..
Ne nu ska jag ta och slänga min obstinata 4åring i säng. Han har sånt jäkla humör ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar