Nu sitter jag här med min andra sjukskrivning på relativt kort tid. Blev sjukskriven igår i 14 dagar framåt. Till att börja med iaf. Alltså vad har jag egentligen gjort för att förtjäna att vara sån häringa? Jag tycker inte att jag har varit sååå hemsk i mitt liv, bara lite strulig kanske. Men det beror ju på att jag aldrig har vetat vart jag hade mig själv och det vet jag väl fortfarande inte rikigt, men jag har ett gott hjärta och jag strular ju inte med berått mod om man uttrycker det så. Men hur kan det vara så jäkla orättvist att man ska behöva få en sjukdom som gör att man vilken dag som helst kan få så ont i olika kroppsdelar att det känns som om dom ska trilla av?
Jag vet att man ska göra det bästa av situationen men det är inte så himla lätt när det känns som om man får mer på sin tallrik än vad man orkar med. Och inte heller när man känner sig som en så stor besvikelse inför alla. Sina barn, sina nära och kära och inför arbetslivet.
Det blir som en ond spiral tyvärr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar