Igår kändes det rätt oki, men idag så är det en molande känsla i skiten. Jag blir tokig över att inte ha en kropp som en 27-åring egentligen ska ha. Den håller ju på att gå sönder pö om pö.
Är så frustrerande. Och jag vet inte vad jag ska göra, eller jo, lite vet jag ju vad jag BEHÖVER göra, men det är ju såååååå tråkigt att göra det själv och speciellt på vintern. När det är kallt, halt och alldeles förjävligt.
Men jag ser ju inte fram emot ett liv där jag behöver bli sjukskriven lite då och då bara för att mina kroppsdelar ibland får spatt. Men det är nog det livet som väntar. Har jag fått för mig.
Och smärtstillande. Wihii!!!
Men för att klaga över nåt annat nu då, haha. Just nu så är jag nog inne i en period där jag känner mig lite ensam och lite mer som en förlorare. Jag menar, jag kan inte sköta mitt jobb som man ska, sjukskrivningar och sjuka barn och allt det där. Och jag har önskningar om att börja plugga, men jag vet inte riktigt vad åsså ser man hur andra går vidare i sina liv och börjar pluggar och gör nåt av sina liv och då känns det som om jag ligger efter. Alltså nu missunnar jag inte människorna att börja plugga, utan tvärtom. Jag tycker det är TOPPEN, men jag vet inte, det är väl sånt som får en själv att börja tänka på sitt eget liv. Det är väl så det är bara och jag tror inte människorna missförstår mina tankar heller. Och jag tror även att alla skulle tänka lite som jag, mer eller mindre.
Jaja..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar