Förvirrad..

Ena säger bu och den andra säger bä. Den ena är en ssk som jobbat i 10 år, en annan är en överläkare som har jobbat med detta i 19 år.
SSK-n säger att jag är psykiskt sjuk, men överläkaren säger att jag absolut INTE är det.
Jag känner mig inte som det, utan jag är bara lite trasig just nu. Så jag tror att jag går på överläkarens linje. Men hur ska det nu gå att gå till den hära ssk-n en gång i veckan och han har dom tankarna om mig. Det är som överläkaren sa idag, han verkligen HAMMRADE in, stod där med sin hammare och bara bankade in i min skalle att jag MÅSTE börja ändra på mitt sätt. Måste börja säga nej och vara ärlig med människor om varför jag kanske säger nej. För om människor får veta varför så kanske dom har mer förståelse. Eller jag vet att det är så, förutom hos en viss person i min omgivning. Men det är henne jag måste börja lägga åt sidan och bearbeta för att inte sitta i den där stolen borta på Affektiva om 10 år också.. Det är inte ett alternativ känns det som..