Läkartid på torsdag..fick den idag.

Så det är ju jätte bra. Och jag behöver den verkligen. Håller på att gå sönder. Mkt har att göra med den nya medicinen som jag börjat med, kanske allt, men nyper man inte den skiten i baken så kan det ju komma att bli värre och då sitter man där nere i det mörkaste träsket igen. Visserligen så känns det som om jag gör det nu också, och det kan ingen ta ifrån mig, inte ens min egna läkare som har gjort mig stressad över att behöva bli frisk. Jag har tappat förtroendet för honom. En ung underläkare som har kanske liiiite för höga förväntningar på sina patienter efter alldeles för kort tid. Visst, jag längtar såååå fruktansvärt till den dagen då jag har blivit frisk och känner att jag kan ta till mig livet igen och leva det som det börs. Men jag tänker fanimig INTE stressa fram nåt bara för att nån läkare vill ha bra statistik eller så. Hoppas bara att jag får med mig den förbenade Fk på tåget också, för om jag inte får det så kommer jag gå sönder så fort nån petar på mig och sen är det kört. Jag klarar inte av den här jävla pressen som jag har på mig hemifrån heller. Ekonomin och allt det där jävla husskiten och allt man måste ta mig an i en vardag.