Helt plötsligt så slängs man tillbaka på 2 röda..

Och man kan inte värja sig mot tankarna som bara kryper på en och in i alla jävla skrymslen och vrår i mitt skadade psyke. Alltså jag vet att man kan börja må mkt, mkt, mkt sämre när man börja käka en antideppmedicin. Men på min förra så kände jag absolut inte av dom för 5 öre, förutom att den tog bort min kroniska smärta i kroppen. Men den satt jag ut i fredags för att börja med en ny antidepp på lördagen, för att förhoppningsvis få må lite bättre. Och när söndagkväll kom så var jag redo att åka in till 7:an igen, för jag satt här i soffan och bölade ögonen ur mig, hade hjärtklappning, panikångest och bara ville slita mitt hår och lägga mig under en sten och glömmas bort. Och jag sov som en kratta den natten. Och allt det här sitter fortfarande i, jag börjar böla för ingenting och när som helst. Konstant jävla fet ångest som bara äter upp mig om jag inte försöker aktivera min hjärna så att den kanske tänker på annat. Har fått tillbaka min kroniska smärta också och det är ju jävligt skönt... Min svarta prick framför vänster öga har kommit tillbaka. Och det bara kryper i kroppen, hjärnan. Men förhoppningsvis så går ju detta över om nåra veckor åsså får jag börja må lite bättre. Jag längtar till den dagen, för jag orkar inte och vill inte vara denna värdelösa människa längre. Jag orkar inte med det..