Hos hälsovägledaren..

Mitt möte hos min hälsovägledare idag, det gick bra och det var givande. Vi pratade mest om min självkänsla. Eller rättare sagt, the lack of, självkänsla. Lite självförtroende kan jag ibland ha, men självkänsla är en annan femma. Den måste jag arbeta med kopiöst mkt. Och ett sätt jag skulle kunna göra det är att tillämpa Mia Törnblads sätt, skriva i en bok, 3 saker varje kväll.
Vad jag har gjort bra under dagen. Och kommer jag inte på nåt, då hittar jag på nåt, för det jag hittar på kan till slut bli som affirmationer.
Och jag måste sluta tänka på hur jag INTE vill vara eller ha det utan jag måste börja tänka HUR jag vill vara eller ha det istället. Men det är ju alltid så mkt lättare att tänka på det dåliga med sig själv och med livet i allmänhet, så det som är bra hamnar alltid i kölvattnet. Och det måste man ändra på. Jag är en bra människa och jag måste snart börja inse det.

Det går upp och ned med den där jäkla axeln..

Igår kändes det rätt oki, men idag så är det en molande känsla i skiten. Jag blir tokig över att inte ha en kropp som en 27-åring egentligen ska ha. Den håller ju på att gå sönder pö om pö.
Är så frustrerande. Och jag vet inte vad jag ska göra, eller jo, lite vet jag ju vad jag BEHÖVER göra, men det är ju såååååå tråkigt att göra det själv och speciellt på vintern. När det är kallt, halt och alldeles förjävligt.
Men jag ser ju inte fram emot ett liv där jag behöver bli sjukskriven lite då och då bara för att mina kroppsdelar ibland får spatt. Men det är nog det livet som väntar. Har jag fått för mig.
Och smärtstillande. Wihii!!!

Men för att klaga över nåt annat nu då, haha. Just nu så är jag nog inne i en period där jag känner mig lite ensam och lite mer som en förlorare. Jag menar, jag kan inte sköta mitt jobb som man ska, sjukskrivningar och sjuka barn och allt det där. Och jag har önskningar om att börja plugga, men jag vet inte riktigt vad åsså ser man hur andra går vidare i sina liv och börjar pluggar och gör nåt av sina liv och då känns det som om jag ligger efter. Alltså nu missunnar jag inte människorna att börja plugga, utan tvärtom. Jag tycker det är TOPPEN, men jag vet inte, det är väl sånt som får en själv att börja tänka på sitt eget liv. Det är väl så det är bara och jag tror inte människorna missförstår mina tankar heller. Och jag tror även att alla skulle tänka lite som jag, mer eller mindre.

Jaja..

Haha, ens liv är ju rätt patetiskt nästan..

Nu sitter jag här med min andra sjukskrivning på relativt kort tid. Blev sjukskriven igår i 14 dagar framåt. Till att börja med iaf. Alltså vad har jag egentligen gjort för att förtjäna att vara sån häringa? Jag tycker inte att jag har varit sååå hemsk i mitt liv, bara lite strulig kanske. Men det beror ju på att jag aldrig har vetat vart jag hade mig själv och det vet jag väl fortfarande inte rikigt, men jag har ett gott hjärta och jag strular ju inte med berått mod om man uttrycker det så. Men hur kan det vara så jäkla orättvist att man ska behöva få en sjukdom som gör att man vilken dag som helst kan få så ont i olika kroppsdelar att det känns som om dom ska trilla av?
Jag vet att man ska göra det bästa av situationen men det är inte så himla lätt när det känns som om man får mer på sin tallrik än vad man orkar med. Och inte heller när man känner sig som en så stor besvikelse inför alla. Sina barn, sina nära och kära och inför arbetslivet.
Det blir som en ond spiral tyvärr...

Kan man vara en för bra och god vän??

Haha..det undrar jag. För idag har jag blivit kallad för en galet bra vän..det kändes fint, som tusan. För just dom orden har ingen sagt till mig förut. Jag kände mig lite speciell. Och jag vill att MINA fina (och få) vänner ska känna sig speciella ifrån min sida också..

Sista dagen på sportlovet!

Och idag kommer P hem ifrån sin pappa. Varför är det så att loven ALLTID går så himlans fort? Man hinner ju liksom aldrig med nånting känns det som. Visserligen så har inte jag haft lov denna vecka, utan bara P. Själv har man jobbat 3 dagar denna vecka som var, det blir 3 dagar nästa vecka också. Men iaf, jag tycker att loven går såååå fort för barnens skull. P hinner liksom bara till sin pappa och sen så måste han komma hem igen. Och jag vet hur kvällen kommer att bli för honom och det gör redan ont i mitt arma hjärta. Men det är ju snart påsklov och då har även jag lov, förhoppningsvis, har iaf ansökt om semester. Får se om jag får det.

Jag undrar vart bemanningen skickar mig imorrn då, hoppas det blir till en inskolning eller till ett ställe där jag har varit iaf. Det här arbetssättet gör mig ibland, som oftast, smått galen och stressad. Jag tror egentligen inte att jag är lämpad för det här sättet. Att aldrig veta vart man ska vara eller hur länge eller kort. Eller om det ens blir någe jobb den dagen. Jag gillar att vara personlig assistent dock, iaf hos dom brukare jag har varit hos, men man får ju inte välja just nu. Man får liksom säga ja till det man får och jag blir galen. Man är som en skit och släng-vara som dom kan göra vad dom vill med. Bara dom fixar till problemen som uppstår så struntar dom i HUR dom fixar till problemen som uppstår. Men man ska väl vara glad över att man har ett jobb i dessa tider, så det är väl bara att gnissla ihop tänderna och fortsätta. Och hoppas och drömma i det tysta om att det kommer att bli bättre tider snart..

Jag kommer vara stenhård imorrnkväll..

Det blir ingen myskväll med E, för han gör ABSOLUT INTE som jag säger, utan han bara fortsätter och fortsätter med sitt jäkla fjant. Upp och ner i den där jävla trappan och stor i munnen. Alltså min pojke är just nu i en period då jag mest hela tiden vill slita mitt hår och bara brista ut i gråt. Måste bita mig i tungan flera ggr per dag.

Ni som känner mig, är jag såhär som människa?

Inåtvänd Upplevande Abstrakt Känslostyrd person

(Och här skulle det också finnas en grafisk kurva, men den fick jag inte till.)

SÅDAN ÄR DU:
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här testet hittade jag hos min girl-sn-pea som hittatde det hos en vän som hittade det hos sin vän som hittade det hos sin vän och den vännen hittade det här: http://www.zapera.com/survey/demo/personality/

Testet var lite roligt faktiskt..

ush vad jag fryser..

Man skulle kanske ta på sig en tröja, men då måste manju gå och hämta en och det är ju jobbigt, haha. Vilka i-landsproblem va?!

Förutom det så försöker jag vara en snäll kompis och fixa släpvagn, men det går sådär. Inge bra egentligen alls, men jag försöker iaf. Och helt plötsligt så verkar det ha blivit fixat=)..
Måste berätta fär P..